Mitt arbete och lite sjukvårdsmissnöje
Många har frågat mig vad jag gör på min arbetsplats DHL. Jag lossar och lastar trailers. Samma sak som jag gjorde på Nowaste fast där lastade jag bara och det var vara frukt och grönt. Nu lastar vi allt möjligt. Videon är inte min eller från DHL. Vill bara visa vad jag gör om helgerna.
Jag trivs jätte bra. Har kört truck sedan 2006 men har faktiskt aldrig tröttnat på det. Plocktruck och anka är inte roligt att köra dock men skjutstativ och motviktstruck är kul. Ska jobba i helgen också och jag vet att vi nästan aldrig kan närvara på kalas och andra evenemang som oftast sker på helger och vi är ledsna för det men eftersom vi köpt hus så måste vi fokusera på att få upp sparkapitalet ordentligt. Huset är ju inte bara köpt, det ska ju även möbleras.
Jag hoppas kunna öka min arbetsförmåga ännu mer inom snar framtid. Jag har remissiterats till smärtklinkien i Ängelholm och det sägs att dem håller väldigt hög klass och har bara hört gott. Vad jag har förstått så är det under en 5 veckorsperiod man ska gå men jag har inte riktigt förstått vad det är man ska göra. Oavsett så ska det bli spännande. Känns dock lite lustigt att dyka upp där när man varit som en 20åring kroppsligen i över 1 månad. Har mått hur bra som helst. Men jag antar att meningen med smärtkliniken är att jag ska kunna bibehålla mitt nuvarande mående i fler och längre perioder än jag brukar.
Dock är jag väldigt skeptiskt till vår sjukvård överlag. Det är svårt att lita på den. Senaste undersökningen jag var på har varit långdragen. Jag har en knöl precis vid solarplexus. Dom gjorde en MR för 1 år sedan på den så utan fynd, dock en kommentar om broskbildning. Jag gick till en läkare som fick känna och han konstaterade att det var min aorta bara, inget att oroa sig för...Jag var inte nöjd med bedömningen och gick därför till en annan läkare som bedömde det som en förstorad aorta med brock (ganska farlig diagnos). Jag gick då till min husläkare då jag mena att han får ju skicka remiss någonstans och åtgärda detta. Han kände på knölen och sa att det ABSOLUT INTE var min aorta. Han trodde att det var ett epigastricabråck. Jag skickades till landskrona förr förra månaden och väl i undersökningsrummet och medan hon gjorde ett ultraljud på knölen så säger hon att det är ett epigastricabråck. Jag går tillbaka till min husläkare och sa "Du hade rätt". Då svarade han att han hade haft fel. Jag undrade vad han menade och då berättade han att hon inte trodde det var ett bråck. Både jag och Koffe tyckte det var märkligt eftersom hon sa till oss att det absolut var det. Så nu är vi på ruta 1 igen. Det är ingen som vet vad det är helt enkelt. Det har varit teorier allt från benutskott, brosk, aorta, aortabråck, godartad eller elakartat tumör, att det är ett organ jag känner, bukvägsbråck, ja...allt vad det heter. Nu vet jag inte vad jag ska göra...
Det var samma sak med tumören jag har i höften. Dom visste inte heller vad det var under nästan 1 års tid. Läkaren pratade om att det kunde vara sarkom och att det inte såg bra ut (sarkom är cancer). Han sa att tumören var 4x3 cm stor. Väl på lunds lassarett så sa dom att den var 2x1cm stor. Sen visade sig att dom hade missat den under en röntgen 2014. Bra för mig, då jag nu förstod att den varit där länge och inte växt och då är det sällan cancer... Men tänk om det varit cancer och dom missade den 2014?. Mycket dåligt!. För er som inte vet så visade sig att det bara vara en hemangiom i höften. En benign tumör (ofarlig tumör). Den trycker på nerver ibland och gör ont men vetskapen om att den är ofarlig gör att det är enkelt att leva med.
Bilden är från när dom skulle göra biopsi på tumören. Syster Ida var med mig och hon höll på att svimma. Största nålen vi sett, haha. Bedövningen fungerade inte och över 10 försök fick dom göra för att lyckas knipsa av en bit av tumören. Ida var inte kaxig då hahaha
Men detta och mycket mer gör att jag inte litar på vården. Mer om sjukvårdens brister kommer jag skriva om senare då jag känner att det vore skönt att få ur systemet. För att knyta ihop säcken då så vill jag och hoppas jag kan arbeta i större utsträckning än idag men samtidigt vågar jag inte hoppas på för mycket då vården mest verkar vara intresserade av att lindra symtom och inte leta upp orsaken. (Fick remiss för 1 år sedan till ortoped för att ta bort hemangiomen, dom har fortfarande inte hört av sig trots att jag ringt flertal gånger och nämnt detta). Dom verkar nöjda med att jag istället ska medicinera bort smärtan.....Det gör jag sällan idag. Jag har en regel. Jag medicinerar enbart när det gör så ont att jag gråter. Allt annat får icke medicineras.