Ett kvitto
Idag har vi umgåtts med Fabbe en stund. Grabbarna shoppade och sen gick vi och åt.
Efteråt skulle Koffe spela paddel. Jag följde med för att se hur man spelade då vi tänkt börja spela ihop.
Mot kvällen så började jag fundera mycket på om jag skulle åka upp till min mamma då det är hennes födelsedag. Jag åker aldrig till minneslunden eftersom jag inte känt mig redo. För mig finns mamma fortfarande. Det är som att jag inte har förstått att hon är borta. Att åka dit blir som ett kvitto på att jag förlorat henne. Ett kvitto på att mardrömmen är på riktigt. Efter stöd från Koffe så beslutar jag mig ändå för att åka dit. Med gråten i halsen och värk i hela kroppen så hoppar vi av bilen och placerar ett ljus till mamma tillsammans med en påse sura bilar då mamma alltid bad mig köpa dom i slutskedet av hennes liv. Som ett komiskt inslag i en jobbig situation. Det är lite så jag hanterar saker. Med humor. Med leenden. Med skratt. Utan det, skulle jag bara vara en sorlig avbild av mig själv.
